Här har ni dagens lilleman. Fick bli blå- och vitrandig skjorta, beigerutiga byxor och strumpor från KappAhl.

Vet inte hur det är för andra men jag har alltid tyckt och tycker fortfarande att det är en djungel det här med blöjsorter. Finns ju en hel del olika märken och framför allt modeller. Dom märken som är starkast är ju Libero och Pampers, dom känner ju alla till. Men olika märken syns olika mycket. Exempelvis redan i babyboxen som man fick hämta ut på Barnens Hus alt. Babyproffsen, i dom ingick Libero. Var ingenting om Pampers. Likaså på själva förlossningen där var det Libero. Vi har ju självklart testat båda märkena och fastnade direkt för Pampers. Har alltid sagt bra saker om dom. Enligt mig så är det lättare att få Pampers att sitta dessutom är Libero så hårda. Konstiga storlekar har dom också.

Och det är väl egentligen tur att vi fastnade för Pampers för har man Coop MedMera-kort och handlar på Coop så får man 20% rabatt. Dessutom så har vi haft en hel del rabattcheckar som gett oss ytterligare rabatt, hela 25 kronor per förpackning. Hur som helst så gällde bara checkarna på New Baby vilket är upp till storlek 3 och det slutade han med för ett tag sedan. Nu är det storlek 4 som gäller och det går bra det med, fortfarande 20% rabatt. Men här strax innan Jamie blev 6 månader så fick vi hem Up&Go-paketet från Libero och där var ju just dom, Up&Go-blöjorna. Ärligt, jag tycker om dom. Dom är enkla att använda då man endast drar på dom över benen som om det vore byxor. Men då är det stor skillnad i pris jämfört med Pampers som redan fungerar bra. Det enda jag tycker om med Up&Go är ju just att man inte behöver spänna utan dom sitter där dom sitter, enkelt. Nu blev det mycket text och lite information i sig men var jag egentligen vill komma till är, vad använder ni för blöjor och hur tänker ni om dom? För- och nackdelar? Tycker det är så intressant att alla tycker så himla olika.

Så, då sover lille herrn i spjälsängen så nu tänkte jag lägga några minuter här. Som ni kanske såg förut så hade han på sig pyjamas på promenaden då han ändå skulle sova men så fort vi kom hem så bytte vi om. Blev ljusblått både upptill och nedtill. Pikébody från Tommy Hilfiger och jeans från Name It. Strumpor från KappAhl.

Och här har ni den, största påskpresenten, Jamie’s egna Audi. Självklart är den i miniatyr och i plast men i alla fall, en bil. Han har ju en arbetsbil (läs: brandbil) som han fick av farmor och farfar sin i doppresent men nu fick han även den här vardagsbilen i påskpresent av morfar sin med fru. Jag skrattade så mycket när jag såg den. Är liksom så typiskt dom att ge en Audi när dom själva har varsin silver Audi. Den här kommer Jamie att tycka om.

Vi har det bra, vi här.. Tänkte sjunga men kom på att vi sitter inte alls bak i bilen men bra har vi. Här är några påskpresenter som vi fick i går. En present saknas men den ska jag visa om ett tag för självklart så sparar jag det bästa till sist. I vilket fall, ska vi ta det uppifrån så är det en flaska champagne till karln. Ett påskägg till mig (läs: fylld med godis och pengar). Jamie fick ett fint halsband med en påskhare samt ett gosedjur. En ljusblå Tommy Hilfiger body och ett par ljusblå jeans. Så himla fina saker. Tusen tack snälla ni!

Tro

Snart ska vi röra oss ner mot staden men först, dagens Jamie. I dag kör vi med stil dvs. skjorta. Mörkblå mjukisbyxor (läs: en favorit) från H&M, strumpor med halkskydd på från Lindex och skjorta från Åhlèns.

Så här kan man också sova. Fötterna ovanpå täcket och filten uppdragen vid ansiktet och ibland till och med över ansiktet. Gullegris.

När man är sjuk så får man faktiskt ha på sig pyjamas hela dagen lång. Mys.

Nu har vi gått tillbaka till tummen-serien när det gäller påslakanset och spjälskydd. Växlar ju mellan det, ett babyblått påslakanset Jamie fått av sina två morbröder samt ett vitt påslakanset med ugglor på. Tre olika med andra ord. Hur som så gick vi tillbaka till det här för några dagar sedan och i samma stund fick det mig att fundera på om vi skulle sänka spjälsängen eller inte. Jamie är ju faktiskt lite mer än 6 ½ månad. Och nästa stund så frågade även mamma min om vi inte skulle göra det och i dag tog vi tag i det. Kändes rätt då han faktiskt vilken dag som helst säkert kommer att dra sig upp och då är det nog bättre att vara beredd. Vill ju inte att det ska ske någon olycka. Känns lite annorlunda att sängen är så långt ner och jag håller alla tummar och tår på att han inte märker någon skillnad. Menar, hoppas han sover lika bra som förut om inte bättre.

Har för övrigt börjat med att ha en filt vid sängen då han mer sällan använder täcket på nätterna. Vet inte varför han inte vill ha det men förmodligen är det för att vi går mot varmare tider och då går det bättre med filt. Han känns aldrig varm på det sättet att det skulle vara för varmt med täcke men han sparkar av sig det och vill han inte ha det så vill han inte.

Jag vet inte riktigt vad jag ska säga, är så tacksam över alla somt tänkt på oss under dom här senaste dagarna. Alla ni som skrivit kommentarer här, på Facebook, skickat sms osv. Tack alla ni. Det betyder verkligen.

Som ni märker så lever vi. Har tyvärr inte blivit så många uppdatering nu när det är och har varit som det varit. Men det är nog förståeligt. Hur som så tänkte jag försöka sammanfatta lite eller kanske upprepa, jag vet inte. Är så svårt att hålla koll på vad jag sagt och inte sagt och jag orkar själv inte gå tillbaka och läsa. Vi blev ju som sagt utskrivna från Sjukhuset i går runt 09-tiden. Innan vi blev utskrivna så skulle en barnläkare undersöka och se så att Jamie verkligen var på bättringsvägen samt försöka ge oss svar på varför han mådde som han mådde. Om det var magsjuka eller vad det nu kunde vara. Vi väntade och efter några timmar så kom en barnläkare in och ställde sig två meter ifrån oss. Han började dra upp en hel del olika orsaker till varför han kunde ha kräkts, hade haft/har diarréer i mängder och inte äter. När han hade gjort det så vände han ryggen till och sa att vi kunde gå hem nu. Jag blev besviken och allt kändes meningslöst. Kändes inte som om dom tog vår son på allvar. Han tog ju inte ens i honom och gjorde någon undersökning utan drog ju endast upp en massa olika alternativ. Precis som jag skrev, alternativ. Han visste inte utan spekulerade endast. Han frågade hur avföringen såg ut men han tog inte och undersökte det själv. Ville han veta kunde han ha sett. Svårt för oss att beskriva.

I vilket fall så kändes det ganska så bra att komma därifrån då vi inte kände att vi fick den hjälp vi egentligen ville ha. Vi gjorde ju ändå allt själv. Här hemma hoppades vi på att vi skulle få ordning på allt och vi var i kontakt med sjukvårdsrådgivningen ett x antal gånger. Tyvärr blev han bara sämre och sämre men vid 20-tiden fick vi honom att somna inför natten. Hade ju växlat mellan att ge vätskeersättning och välling i både flaska och spruta. Hur som så vaknade han några gånger under natten och vi försökte få i honom mer. Vid 04-tiden fick vi inte i något och jag var i kontakt med sjukvårdsrådgivningen igen. Dom räknade ihop antal milliliter som Jamie fått i sig och kom fram till att det var alldeles för lite och att vi skulle ta bilen in till akutmottagningen. Självklart blev jag rädd men vi gjorde oss i ordning och tog bilen dit. Väl där så skulle vi gå igenom samma procedur som sist dvs. sitta och vänta på våran tur osv. trots att vi varit där innan och att han var så liten. Hemskt. När läkaren kom så såg hon på Jamie och sa något i stil med ”Ja, men han ser ju ut att må bra han.” och sedan försökte dom gång på gång få hem oss. Vi vägrade då vi hela tiden fått olika information om hur mycket vi skulle försöka få i honom, när vi ska mata och allt runt om. Kändes oseriöst. Dom försökte åter igen gång på gång få hem oss men den här gången gav vi oss inte utan krävde hjälp. Efter några timmar så fick vi gå vidare till barn och ungdomsmottagningen där en annan läkare undersökte.

Vid den här tiden (läs: runt 08:30) så började Jamie att må bättre. Vi hade fått i han hela 50 ml välling vilket var ett framsteg och han skrattade för första gången på flera dagar. Hur som så kändes den här läkaren mer noggrann och lyssnade på vad vi hade att säga, hur vi kände, vad vi ville ha hjälp med osv. Han noterade lite vad vi skulle tänka på när det gäller dom kommande 24 timmarna och sedan tog vi bilen hem. Och här är vi. Jamie gör framsteg med maten och vi noterar nästan allt för att veta hur mycket han får i sig. Jämför man med hur han äter i vanliga fall så är det här jätte lite men med tanke på hur han mått senaste dygnen så är det bara framsteg.

Så här ser det ut hittills. Klockan 07:30 fick vi i honom 25 ml vätskeersättning. 09:00 50 ml välling. 11:00 20 ml vätskeersättning. 12.00 85 ml välling. Och just ja, strax innan 11-tiden så fick han några skedar med mangopuré. Just nu sover han och det har han gjort sedan strax innan 12-tiden. Nu håller vi alla tummar och tår på att vi inte behöver ta oss in till Sjukhuset igen.