På vägen hem stannade vi för att handla både mat och leksaker till Jamie. Han måste ju få något nytt att leka med nu när han varit så duktig.

Ja, Jamie åt ganska så bra så nu tyckte läkaren att vi kunde åka hem. Skulle det inte ge med sig så ska vi bara ringa och åka in igen. Men det känns faktiskt som att det går åt rätt håll. Nu ska vi bara packa ner allting sedan går vi mot bilen. Äntligen.

Nu håller det förhoppningsvis på att vända. Jamie somnade som sagt runt halv elva i går och sov till kanske halv åtta. Han vaknade några gånger under natten men somnade om ganska så snabbt. I vilket fall så åt han lite frukost. En halv macka med ost och 75ml vatten.

Läkaren var in här för en timme sedan och tyckte precis som vi dvs. att det verkar gå åt rätt håll. Vi har precis varit nere i gångarna och promenerat (allt för att Jamie ska bli hungrig så att han äter vid lunch.) Så om ett tag så han äta. Blir spagetti med köttbullar. Tror sjuksköterskan ska väga tallriken både före och efter för att vi ska veta hur mycket han har fått i sig. Om allt går bra så ska vi få åka hem sen.

Jamie har varit så duktig med slangen som har gått från näsan, längs med kinden och bak på ryggen. Visst har han märkt att den har varit där men han hade liksom lärt sig att inte vara där med händerna fram tills för några timmar sedan. Vi stod och diskuterade och sekunden senare så såg vi att hela slangen var utdragen. På bara någon sekund så hade Jamie dragit ut den.

I vilket fall så vill inte läkaren sätta i en ny eftersom det var så problematiskt sist utan nu är det tvångsmatning med spruta igen. Vi fick i och för sig i honom 110ml barnmat men resten hade han fått genom sonden tidigare dvs. välling.

Vi vet inte hur det kommer att gå nu men vi hoppas att Jamie drog ut den själv bara för att han själv inser att han måste äta. Hoppas kan man alltid. Hur som helst så hade han i alla fall full energi här under kvällen. Han sprang omkring i detta rum och när vi väl lade ner honom i spjälsängen så höll han sig vaken till halv elva vilket inte alls är likt. Men vi försöker väl se någonting positivt i det. Förhoppningsvis så vänder allt nu, för om energin är tillbaka så borde han börja äta. Nu ska vi snart sova vi med och i morgon håller vi tummar och tår på att Jamie vill äta frukost med oss.

Hur går det nu då? Jamie vägrar fortfarande att äta själv. Vi har testat med lite olika saker som vi vet att han i vanliga fall tycker om men han vill inte. Vi fick i han tre eller fyra köttbullar men mer än så blev det inte. Och eftersom han inte vill äta så blir dom tvungna att mata via sonden.

Från en sak till en annan. Titta hur han ser ut i armvecket efter alla stick. Stackars liten.

Vid elva i går kväll var det dags för blodproven. Vi fick gå in i ett annat rum där två sjuksköterskor skulle ta tre prov. Dom försökte först på både händer och armveck (där han tidigare fått bedövning) men utan resultat. Det fick bli ett stick i fingret istället och Jamie var så duktig så.

Efter att det var klart så fick vi gå och lägga oss. Och tack vare att han hade fått en sond så fick han flera timmars sömn. Hade han inte fått en sond så hade vi varit tvungna att tvångsmata med spruta i mun var tionde minut. I vilket fall så fortsätter dom med blodprov var fjärde timme för att se så värdena håller sig till det som det ska.

Efter att sonden var på plats så somnade Jamie. Fem minuter senare blev han väckt igen för att få bedövningsplåster på både händer och armveck. Dom ska nämligen ta några fler prover om en timme så då satte dom sådana plåster på lite olika ställen beroende på vart tagningen kommer att göras. Så ja, nu har han somnat om igen men om en timme är det dags för provtagning.