Nu blir jag snart ledsen i ögat pga. denna väntan. Vill att lilleman ska komma ut nu, nu och nu. Vill inte vänta. Nu har ju i och för sig inte det beräknade förlossningsdatumet dvs. den 28 september varit så än är han inte sen men ändå. Man vill ju mer än gärna att han ska komma tidigare. Han får ju under inga omständigheter komma senare i alla fall. Skulle han komma senare skulle det innebära att personer som har fått ett senare beräknat förlossningsdatum än mig kan få före mig bara för att jag går över tiden. Det får bara inte hända. Jag skulle klassa det som fusk och väldigt orättvist. Nej, nu ska jag gå och dränka mina sorger i min godisskål.

Runt, runt, runt.. Det känns som att allting går runt. Jag går runt i lägenheten hela dagarna och funderar över om vattnet ska gå någon gång. Mina tankar går runt allt som har med förlossningen att göra. Klockan går runt och sist, till och med jag på fotot ovanför går runt. Kan inte lilleman i magen bara bestämma sig för att nu är det dags att möta mamma, pappa och resten av världen? Snälla. Jag vet inte om jag vågar tänka tanken på att han kanske kommer i kväll. För faktiskt, i dag är det den 23 september och enligt sista ultraljudet vi gjorde dvs. det i Stockholm så fick vi det datumet som beräknat förlossningsdatum. Hon förklarade även att hon inte fick ändra det ursprungliga förlossningsdatumet dvs. 28 september men vad hon kunde se så tyckte hon att han skulle komma lite tidigare än beräknat. Jag hoppas på att han kommer nu inom kort men samtidigt vågar jag inte. Svårt det där. Känns lite som att går jag bara runt och väntar och tänker på förlossningen så kommer det aldrig att bli av bara för att liksom. Kanske är meningen att jag ska slappna av och bara ta allt som det kommer för då kanske han bestämmer sig för att komma? Svårt.

Välkomnar härmed graviditetsvecka 40 (39+0) och Sveriges största polkagris. Självklart är det klädvalet jag pratar om i alla fall när jag skriver polkagris, vit- och rödrandig. Att jag sedan är den största har med utbyggnaden att göra dvs. magen. Som ni ser så är i alla fall lilleman fortfarande kvar i magen min. Jag vill så gärna att han ska komma nu. Det är dags. Jag är redo, karln är redo. Vi är helt enkelt redo tillsammans. Men det går ju inte att göra annat än att vänta för han kommer väl när han känner sig redo att möta världen. Gällande dagar osv. så har jag gått 274 dagar av 280 dvs. det är endast 6 dagar kvar till beräknad förlossning. Jag har med andra ord gått hela 97,9% av graviditeten. Vid en senare eftertanke gällande dagar så är det ju inte ens alla som går så här långt som jag har gjort. Jag har ju hela tiden tänkt att jag ska gå till 100% men det är ju inte ens säkert. Vissa får innan beräknad förlossningsdatum medan andra går över tiden. Just precis nu så känns det som att jag kommer att vara en av dom. En av dom som kommer att gå över tiden alltså. Jag mår ju liksom fortfarande bra med tanke på omständigheterna. Jag kan fortfarande gå, stå och äta normalt. Som jag tidigare nämnt så har jag väl lite ont i fötterna och problem att ta mig upp ur sängen men annars så har jag inte mycket annat att klaga på. Och någon förvärk har jag heller inte haft. Inte en enda.

Kroppen: Förlossningstidpunkten är nådd och värkarna kan nu förväntas att börja. Det är vanligt att man som förstagångsföderska går över 40 veckor, man anses inte vara överburen förrän efter vecka 42. Skulle det dröja längre övervakas fostret noga och man blir ofta igångsatt. Exakt vad som gör att förlossningen startar vet man inte. Det är troligen barnet som sätter i gång den. Många funderar över om det är möjligt att sätta i gång förlossningen själv genom att springa i trappor eller äta speciell mat. Det finns dock inget sätt att själv tvinga i gång förlossningen, utan barnet kommer när det är klart. Förlossningen sätts bara i gång på sjukhuset om det finns någon medicinsk anledning, till exempel att du har högt blodtryck. Trycket från barnets huvud mot livmoderhalsen kan påskynda förlossningsstarten. Trycket gör att det utsöndras oxytocin, ett hormon som signalerar till livmodern att den ska dra ihop sig. När livmodern drar ihop sig allt oftare och starkare, trycks barnets huvud ännu mer ner mot livmoderhalsen. Den ger efter så småningom och börjar öppna sig. Det kan hända att trycket blir så stort att fosterhinnan riskerar att spricka, vilket gör att fostervatten börjar rinna ut. Kontakta då alltid förlossningsavdelningen för vidare information och omhändertagande. Om man mår bra och inte fått värkar än kan man få åka hem igen.

Barnet: Fostervatten byts ut var tredje timma och produceras på nytt ända tills barnet är fött. Om det däremot finns mekonium i vattnet kan det vara en signal om att barnet är stressat eller inte mår bra och då får man stanna kvar för att kunna övervaka barnet. Barnet är redo att möta omvärlden, 92 procent av alla barn föds mellan vecka 38-42.

Då är det väl bara att säga god morgon. Tycker inte att det finns någonting annat passande att säga med tanke på att klockan endast är 08:23. Här har ni i alla fall både mig och lilleman på foto och dessutom i en lite annorlunda klädsel. Det är så här som jag ser ut tidiga morgnar och sena kvällar. Morgonrocken i mitt hjärta. Karln brukar skratta när jag går runt i den här för han tycker att det ser så roligt ut med den stora magen. Han säger att jag ser ut som jultomten fast med vita kläder. Hur som helst så klev jag i alla fall upp klockan 07:00 i dag då jag hade ställt klockan på det. Ledig eller inte så ställde jag klockan för att karln skulle upp på arbetet då och då ville jag se till så att han kom iväg. Och när han klev upp så kände jag inte för att ligga kvar där alldeles ensam utan klev upp jag med. Blev frukost framför Vakna med The Voice. Nu ska jag bege mig mot teven igen för där har jag både täcke och kudde att krypa ner i.

Alltså det går inte att beskriva i ord hur det känns att vara gravid. Att beskriva hur det känns att vi inom bara några dagar kommer att stå där som mamma och pappa till en pojke jag burit på i hela nio månader. Dom här månaderna har gått fort. I början så tyckte jag att allt gick så långsamt men nu står jag ju här i slutet av graviditeten och förstår verkligen inte vart alla dagar har tagit vägen. Jag längtar. Karln längtar. Vi längtar tillsammans. Jag tror eller rättare sagt vet att alla runt om oss längtar. Hur som helst så är det i alla fall tisdag i dag och inte vilken tisdag som helst för att om exakt en vecka dvs. nästa tisdag så är det beräknade förlossningsdatumet dvs. den 28 september. Och med andra ord kan jag nu skriva att vi inom högst tre veckor kommer att få ha lilleman utanför magen. Man vet ju som sagt inte om man kommer gå över tiden. Just nu känns det så men jag håller tummar och tår på att han kommer tidigare.

Nu har garderoben till lilleman utökats och den här gången med två stycken långärmade pyjamaser. Fick nämligen detta set av min fina vän och arbetskollega i går innan jag skulle gå hem från min sista arbetsdag. Karln har ju handlat ett lika set fast i kortärmad tidigare medan dom här två är i långärmad vilket är bra nu inför höst och vinter. Tror att lilleman kommer att må riktigt bra i dom. Alltså tänk att vi inom några få dagar kommer att ha en egen liten tiger här hemma. Och tänk sedan vilken gullig liten blöjrumpa han kommer att ha i dom här. Tusen tack Camilla!

Nu kan jag med ett stort leende äntligen få presentera och välkomna graviditetsvecka 39 (38+1). Helst av allt så skulle jag vilja presentera graviditetsvecka 40 men det kommer nog det med, om nu inte lilleman av någon anledning väljer att komma tidigare förstås. Skulle ju inte skada det heller. Hellre det. Hur som helst så mår jag som vanligt bra. Har ingenting speciellt att klaga på om man säger så. Lite värk här och där men jag överlever. Jag är ju dessutom fortfarande kvar på arbetet och det kan jag ärligt säga att jag är riktigt stolt över. Känner att om man ändå kan arbeta så är det lika bra. I och för sig så är det min sista arbetsdag i morgon därefter går jag på semester fram tills beräknat förlossningsdatum. Men att arbeta nu i graviditetsvecka 39 är ju inte så speciellt vanligt om man säger så.

Annars så verkar lilleman i magen att må bra. Tycker att han rör sig mer och mer faktiskt medan andra påstår att det ofta ska vara tvärt om. Jag känner inte sparkar osv. men jag känner tydliga rörelser och då och då ser man något som sticker ut och jag och karln tror att det är ett knä. Känns lite så. Hur som helst så har jag i alla fall nu gått 95,7% av graviditeten. Det innebär alltså att jag gått 268 dagar av 280 och nu är det alltså endast 12 dagar kvar. Vill så gärna att han kommer redan nu men det känns som att ju mer man tänker på det desto längre tid kommer det att ta. Jag försöker hela tiden att släppa tanken men det är svårt det med.

Hm.. vet inte om jag har så speciellt mycket mer att berätta förutom att vi var på Mödravårdscentralen för någon dag sedan. Allting såg bra ut och nu kan lilleman i magen komma vilken dag som helst egentligen. Vi gick i alla fall igenom lite hur min graviditet har varit och både barnmorskan, jag och karln tycker att allt har gått bra. Finns ingenting att påpeka om man säger så. Undra om det där var sista besöket eller om vi kommer att hinna gå på något till? Vi fick ju en ny tid den 28 september dvs. samma dag som lilleman är beräknad men vi får se hur det blir med den. Gällande graviditeten så var vi förresten på en informationsträff i tisdagskväll på Sjukhuset angående om bland annat förlossningen. Egentligen så skulle vi ha gått på denna informationsträff för någon månad sedan men det missade vi pga. att jag råkade blanda ihop lite datum. Mycket att hålla reda på om man säger så. Men det gjorde ju ingenting för som tur var så hann vi gå på den här i stället och det var ju faktiskt rätt så intressant information ändå. Det roligaste var dock när vi skulle ha handuppräckning och frågan som kom var ”Hur många är det som har beräknat datum i oktober? ..November? ..December?” Vi var med andra ord det enda paret som skulle ha nu i september. En annan sak jag reagerade på var åldern på alla gravida samt deras partner. Vi var nog faktiskt yngst där av alla i alla fall av utseende att döma. Lite småroligt sådär.

Kroppen: Bestäm dig för att du är klar att föda ditt barn! Nu är du klar med förberedelser och du är redo. Känslomässigt känner man ofta blandade känslor, man är otålig samtidigt som man kan känna rampfeber. Livmodertappen har i regel börjat mogna och mjukats upp för att underlätta förlossningsarbetet, i vissa fall försvinner den helt. Slemproppen kan lossna, men det är ingen garanti att förlossningen är på gång. Om den lossnar i tidigt skede kan den till och med återbildas. Slemproppen bildas i vecka fyra för att skydda ingången till livmoderhalsen. Den kan vara alltifrån genomskinlig i en geléaktig konsistens till brun-, röd- eller grönfärgad. Den kan även komma ut i små omgångar och vissa märker inte ens av den.

Barnet: Det duniga hår som hittills täckt barnets hud försvinner och hudens rynkor är utslätade. Barnets avföring ”mekonium” som samlats i tarmarna består av en blandning av lanugohår, gallpigment, utsöndringar från matsmältningssystemet och celler från tarmväggen. Barnet förbereder sig att födas genom att samla på sig extra mycket energi för att klara sig under förlossningen och de första levnadsdygnen innan mjölkproduktionen kommit igång.

Foto: Babybjörn

Jag har bra länge haft ögonen på den Babybjörn Babysitter Balace Air. Har försökt att jämföra en hel del olika men av både märke, modell och funktion att döma så känns den här rätt på alla sätt och vis. Den har tre stycken lägen som man kan ställa in den på dels leka, vila och sist sova. Den är enkel vika ihop och på så sätt lätt att ta med. Är användbar från nyfödd upp till 2 år. Jag tror i alla fall personligen att den är bra och nu kan jag dessutom skriva att det blir upp till bevis. Fick nämligen reda på att min pappa och hans fru har beställt denna till lilleman. Hur tror ni att jag reagerade? Kan kortfattat säga att jag kände lycka. Tusen tack!