Sista förbrukningsdagen har varit och ska vi kontrollera datumet så står det klart och tydligt 180710. Man ska tydligen alltid skriva det med datum, månad och år. Jag kan med andra ord inte ha tagit fel utan semestern har tagit slut. Måndag vilket innebär arbete och jag var på plats i tid, i det här fallet 08:30. Första dagen efter semestern är både positiv och negativ. Det positiva är att man får träffa alla ansikten igen men det negativa är att inte göra som man vill. Ledighet före arbete det säger nog vem som helst. Självklart är jag glad över att jag har ett arbete att återgå till men lite längre semester hade nog inte skadat. Jag skulle ha kunnat tagit ut mer men nu har jag lilleman i magen och vill därför spara lite semesterdagar så jag har tills han blir äldre. Tänk så duktig jag är som planerar och tänker framåt. Ytterligare en vuxenpoäng till mig. Hur som helst så är väl egentligen det jag ville säga redan sagt dvs. att jag nu återgått till arbetet. Och till er som undrar hur länge en gravid som mig ska arbeta så har jag inte något direkt datum att säga utan jag kommer att arbeta så länge som jag känner att jag orkar. Vi behöver pengarna och så länge jag mår bra och orkar så är arbete bara positivt tror jag. Nu blir det sängen för i morgon blir det som sagt arbete.

Under hela den här arbetsveckan har jag gått runt och hoppats på att fredagen skulle försvinna. Att den inte skulle existera över huvudtaget utan att vi i stället kunde hoppa från torsdag till lördag men inte då. Nu har vi kommit till fredagen Gud glömde. Det väntar ett hemskt arbetspass med tiderna 11.15-20.00 för mig. Trevligt att arbeta kväll på en fredag. Eller inte. Jag försöker verkligen att tänka positiva tankar men hur lätt är egentligen det. Jag menar, det är ju som att försöka lura sig själv. Positiva tankar existerar tyvärr inte i dag för nu har jag ett helvete framför mig. Trevlig helg gott folk.

Andra arbetsdagen efter semestern och jag kan här med meddela er om att jag fortfarande är vid liv. Låter kanske som om jag inte trivs på arbetet men så är det definitivt inte. Jag trivs bra men att gå från semester till att arbeta igen är en omställning helt klart. Och gällande gårdagen som jag trodde skulle bli så jobbig vände helt. Sålde som en Gud. Eller nästan, kom ju över dagsmålet i alla fall. Hur som helst så sitter just nu på arbetet och har rast. Har egentligen ingenting att skriva men bättre ingenting än ingenting alls. Hmm.. Det där lät lite fel men sak samma. Om någon timme så där så är det lunch. Då ska jag åka till Chaow Praya River och äta god mat med karln. Lite lyxigt så där på en vanlig tisdag. Nu hinner jag inte skriva mer. Dags att ge dig in i arbetet igen. Nu jävlar ska jag försöka sälja som aldrig förr. Wish me luck!

Slut på semester. Måndagen är tillbaka och arbete från klockan 08:45 till 17:30. Fuck, vart tog min ledighet vägen? Som bortblåst. Buhuuuuuu.. Jag får hålla tummarna på att tiden går fort. Första arbetsdagen efter en lång semester är alltid värst.

Jag satt på veckomöte nu i eftermiddags tillsammans med min arbetsgrupp samt chef. En av sakerna vi skulle ta upp var att välja en aktivitet som vi tillsammans ska utföra i januari månad. En aktivitet som alla kan ha glädje av. Och eftersom att vi alla alltid säger vad vi tycker i vår grupp så blev det självklart en het diskussion. En diskussion som slutade med handuppräckning där chefen fick räkna. Jag satt med spänning och väntade. Höll verkligen tummarna medan chefen räknade alla händer, en, två, tre osv. Några sekunder senare kom det slutgiltiga svaret. Mitt leende försvann direkt och jag försökte vara tyst. Stängde munnen och tänkte mig bort i mina egna tankar. Tog i smyg upp min Iphone och skickade iväg ett sms till karln i stil med: ”Jag tror att jag ska dö. Nu har vi (läs: största delen av gruppen) bestämt en ny aktivitet som vi ska på. And guess what? Hockey! Dra åt helvete! Bläääää..”

Oj, nu fick jag verkligen till en levande text måste jag säga. Men helt ärligt så är inte Hockey någonting som intresserar mig. Tänk er liksom en läktare full med människor och sedan sitter jag där. Det går bara inte ihop. En läktare full av huliganer som skriker och har sig trots att dom själva inte kan göra bättre själv. Men vill min grupp gå på hockey så ska dom få hockey. Lite flaskor med alkohol och lite bra musik i min Ipod så överlever jag nog. Men nästa gång hoppas jag verkligen att det blir någonting som jag kan ha glädje av. Någonting som intresserar mig. Och just ja, det här med Hockeyn. Ni kan inte gissa vilka vi ska se. Eller ja, det kan ni nog. Vi ska se fucking äckliga Timrå! Jag kommer endast att gå dit för att vara tillsammans och umgås med min grupp. Hockeyn är någonting som kommer komma i mitt periferiseendet dvs. det är något som sker runt om som jag kommer att upptäcka men ej lägga i mitt direktseende. Shit, denna text lär liva upp på arbetet minsann. Men jag tror nog inte att någon tar det så hårt. Alla vet hur jag är. Det var allt för mig. Tror jag behöver en paus så att jag kan bearbeta min ankomst in på en Timrå läktare. Får kanske tillägga att ni bör ta det hela med en nypa salt.

Tänkte bara visa en present som vi fick på mötet. En Teliamössa med inbyggda hörlurar. Vet dock inte om jag kommer använda den men visst, jag skrattade högt när jag såg den. Någongång lär den ju komma till användning.

I survived the english course! Och med dom där få orden avslutar jag mina senaste 12 timmar med engelska. Nu är det svenska som gäller för kursen är slut. Pssst.. Jag behövde inte läsa högt på engelska inför gruppen. Jag kom undan.

Neeeeeej, i morgon är det engelskautbildning som gäller. Jag är inte redo för fem öre men och andra sidan så går det ju faktiskt inte att vara redo för det heller. Jag ska ju faktiskt dit för att lära mig så det är ju bara att ta dom där tunga tegelstenarna till fötter in i rummet, presentera mig och därefter hoppas på att klockan går fort. Fast och andra sidan så hoppas jag att klockan går sakta, jag ska ju faktiskt dit för att lära mig. Min engelska behöver byggas på lite så att jag kan känna mig mer säker när jag pratar med kunder. Det jag dock ej kommer acceptera är om vi ska läsa högt inför hela gruppen på engelska. Där går gränsen. Jag kommer att vara så nervös så att rösten skakar och jag kommer definitivt att säga fel ord än vad som står. Det är så typiskt mig. Läsa högt håller jag mig undan men jag är mer än gärna med på uppgifter enskilt eller i grupp. Hoppas att hon eller han som håller i utbildningen är bra. Det sägs så men man vet ju aldrig. Nu får jag nog sluta oroa mig. Det här ska jag klara. Jag får köra den där stilen som Stig Helmer kör fast i min egna form dvs. ”Jag kan engelska, jag är inte rädd.” Nu ska jag ta och dricka lite te och må gott. Måste varva ner för den här dagen har verkligen varit lång. Avslutar med två meningar som jag säkerligen kommer att kläcka ur mig om vi ska läsa högt inför gruppen i morgon, ”Sorry, I don´t want to read this out loud in the group. My english is not so good.” Och just ja, tro nu inte att kursen är på någon timme utan här handlar det om 12 hela timmar dvs. hela torsdagen och halva fredag. Wish me luck!

I’m back at work! Att fyra veckor kunde försvinna så där fort det hade jag ingen som helst aning om. Fast nu när jag tänker efter. Tänker man tillbaka på tiden då man gick i skolan och fick 11 veckor ledighet (läs: rätta mig om jag har fel) så gick den tiden fort. Fyra veckor är verkligen ingenting. Jag röstar för mer semester åt svenska folket. I alla fall så undrar väl nu hur första dagen på arbetet efter semestern var. Alla vet väl hur det är. Ångest i mängder. Ångest när man vaknar på morgonen, ångest när man ska göra sig i ordning, ångest när man ska äta frukost men mest ångest när man ska sätta sin fot på arbetet. Inte för att jag inte trivs. Jag trivs jätte bra, riktigt bra om jag får säga det själv. Men ledighet är ju ändå ledighet. Ni kan ju dessutom tänka er vilken min jag fick när jag öppnade Outlook, över 130 mejl. Jag vet att jag har blivit tillsagd att läsa mejlen noga men över 130 stycken det fick mig att kolla snabbt och därefter radera, kolla snabbt och därefter radera. Ni kan ju tänka er. Men en glädje fanns det när jag klev innanför porten till Telia. Min arbetskollega och nära vän Camilla. Jag log, jag visste att det som vanligt skulle bli mycket skratt, glädje, skvaller och allt vad det innebär. Me like. Nej nu får det vara nog. Nu måste jag alldeles strax dejta John Blund. Måste se till att få lite sömn i alla fall. Fast egentligen, jag börjar ju faktiskt 09:15 så lite sovmorgon det får jag.