Jag tycker fortfarande att det känns konstigt att jag och karln bara inom några veckor kommer att bli föräldrar. Visst har vi ordnat och haft oss med allt möjligt här hemma som har med lilleman i magen att göra men det känns ändå konstigt på något vis. Att jag i januari månad fick ett plus på graviditetstestet var en sak. Sedan tänkte jag att man skulle vänja sig vid tanken men samtidigt går det inte. Visst känner jag sparkar och rörelser och visst ser jag att jag är gravid när jag går förbi en spegel. Men tänk att det faktiskt är en liten pojke där inne. Vi längtar så himla mycket och det här är det största för oss. Hur mycket vi än försöker förstå oss på att vi ska bli föräldrar så tror jag inte att man kan förstå det nu innan utan det kommer sedan.

Tycker att allt har gått så himla snabbt gällande graviditeten. I januari månad så tänkte man som sagt att man skulle vänja sig vid tanken på att man ska bli förälder och att det är lång tid kvar. Men nu står vi ju faktiskt här och i dag är det den 1 september dvs. endast 27 dagar kvar till den beräknade förlossningen. Jag funderar hela dagarna på att det kan hända när som helst. Kanske när jag är på ett möte, värmer lunchen i mikron, står i kön till Café Charm.. Vart som helst egentligen. Men jag funderar mest på det när jag vaknar på nätterna och ska gå på toaletten. Precis innan jag reser mig upp så tänker jag något i stil med ”Men nu är det nog säkert min tur..” och sekunden senare när jag ställer mig upp så har det inte hänt någonting. Vad jag syftar på är att jag hoppas på att vattnet ska gå varenda natt utan resultat. Känner mig lika dum varenda gång. Men jag längtar ju så himla mycket efter lilleman i magen och vill ha ut honom så fort som möjligt.

Jag kan inte skynda på graviditeten hur mycket jag än skriver, pratar eller drömmer om det. I vilket fall som helst så har jag i dag gått in i graviditetsvecka 37 (36+0). Jag har fortfarande inte fått några förvärkar över huvudtaget. Vet inte om jag ska se det som positivt eller inte. Enligt barnmorskan så är det så olika från person till person men samtidigt känns det som att skulle man ha lite förvärkar så skulle man ju i alla fall veta att det är på gång. Just nu vet jag ingenting känns det som. Men alla har ju inte förvärkar så jag kanske är en av dom? Vem vet. Kontrollerade precis min graviditetskalender på FamiljeLiv och såg till min glädje att jag nu gått hela 90,4% av graviditeten. Tummen upp!

Kroppen: Livmodern sjunker nu något och ger mer plats åt magen och lungorna. I gengäld kan trycket på urinblåsan bli starkare och man måste kanske kissa oftare. Barnmorskan mäter tillväxten och lyssnar på barnets hjärtljud. Normalkurvan för symfys-fundusmåttet ligger vid denna tidpunkt mellan 31-37. Hos förstföderskor brukar huvudet snart fixera sig i bäckeningången. Ligger barnet med stjärten neråt kommer man att vilja göra ett försök att vända barnet. Hos omföderskor är det vanligt att huvudet förblir mer rörligt innan det slutligen fixeras. Gå gärna igenom förlossningsbrevet du har skrivit med din barnmorska och gör en avstämning.

Barnet: Barnet fortsätter att lägga på sig hull, vikten kan variera mer nu, i början av den sista graviditetsmånaden är det vanligt att barnet väger omkring 2750 gram och huvudet är cirka nio centimeter i diameter. De resterande veckorna fram till födseln ökar vikten vanligtvis till 3000-3500 gram och barnets längd brukar hamna på mellan 47-50 centimeter. Av någon anledning brukar pojkar väga mer än flickor och det andra barnet likaså.