Nu har jag äntligen fått ordning på min efterlängtade glaskupa/glasklocka (läs: kalla det vad ni vill). Jag köpte den för bara någon vecka sedan. Har velat haft en sådan hur länge som helst och när jag fick tag i en till ett bra pris så slog jag till. Visste dock inte vart jag skulle ha den och visste dessutom inte hur jag skulle dekorera runt om samt i. Pga. detta har denna glaskupa/glasklocka varit i kartong fram tills i dag. Jag var nämligen ner på Butik Annelie och köpte lite saker så som hjärtan på tråd i plast, vita pappersrosor och sist en ljusslinga. Dekorerade ihop detta på brickan som jag fick i födelsedagspresent. Just nu står denna bricka på köksbäcken och som jag känner just nu så får den nog även stå kvar där. Jag är riktigt nöjd.

Jag kan härmed välkomna vecka 28 (27+0). Vet inte riktigt vad jag ska säga. Magen växer på som aldrig förr. Enligt ultraljudet i måndags så väger bebis runt 1009 gram dvs. 1 kg. Kan vara lite plus eller minus beroende på. Han är i alla fall i normal storlek så allt ser bra ut. När vi ändå är inne på ultraljud så kan jag även meddela er om att barnmorskan gav oss ytterligare ett tidigare beräknat förlossningsdatum. Detta datum är dock inget som vi ändrar till då det första är det man ska följa dvs. 28 september. Men enligt ultraljudet i måndags så står det 23 september. För oss spelar datumet ingen som helst roll huvudsaken han kommer ut och mår bra. Visst är det trevligare ju tidigare han kommer men han kommer när han kommer. Vi väntar med spänning. Hans hjärtljud låg på 148 slag per minut vilket också var som det skulle. Lite annan information är väl att jag börjar känna av mer och mer smärta på både rygg och längre ner på ryggen. Mest på kvällstid eller när jag går mycket. Fötterna ska vi inte tala om. Smärta till tusen. Förut kunde jag gå runt på stan i evigheter men nu blir jag trött för ingenting. Jag skiner verkligen upp som en solstråle när jag ser en stol/bänk inne på någon butik och jag är snabb på att göra den upptagen. I övrigt så mår jag nog rätt så bra. Jag ska inte klaga. Känner bebis sparkar allt mer och mer. Underbart när han rör sig mycket. Kärlek till tusen både till bebis och till karln min. Just ja, jag får inte glömma det här med hur många dagar jag har gått osv. Hittills har jag gått 190 dagar av 280 vilket betyder att det endast är 90 dagar kvar. Jag har gått hela 67,9% av graviditeten.

Kroppen: Livmodern är nu så stor att den påverkar hur du kan röra dig. Du kan fortfarande vara aktiv, men kroppen säger ifrån om du tar i för mycket. Då kan du få sammandragningar vilket innebär att livmodern drar ihop sig och blir hård. Det kan komma när du går fort eller är kissnödig. En sammandragning håller i sig i 10–30 sekunder, för att den ska släppa behöver du stanna upp. Om sammandragningarna börjar göra ont kan det vara ett tecken på att livmodertappen håller på att mjuka upp sig. Det bör kontrolleras hos läkare eller barnmorska.Framöver blir besöken hos barnmorskan allt tätare. Man ser över att Symfus-fundusmåttet går uppåt i den takt som det ska och att kroppens värden är goda. Man kontrollerar järnhalten i blodet, sockerhalten, blodtryck och fosterljud.Nu kan du få humörsvängningar igen, när kroppen börjar kännas tyngre och magen mer otymplig.

Barnet: Barnet väger nu cirka 1000 gram och längden är omkring 35 centimeter och fötterna mäter fem centimeter. Hårstråna på huvudet är ganska långa. Mjölktänderna under tandköttet är färdiga. Barnet ökar nu i vikt cirka 27 gram per dag och har börjat drömma. Vad tror du att ditt barn drömmer om?

Nu har vi som rubriken lyder även varit på ett 3D/4D ultraljud. Jag skulle nog beskriva det som att ta det ett steg längre än 2D vilket det faktiskt är. 2D ultraljud är det ultraljud som du gör på sjukhuset och som är en slags rutinkontroll medan 3D/4D mest är pga. nyfikna blivande föräldrar. Hur som helst så gjorde vi den här undersökningen på Tittut Ultraljudsklinik i Stockholm eftersom att det inte finns i Sundsvall än. Egentligen så skulle vi betala denna undersökning själva men vi fick det som en present av pappa och hans fru. Bukar och bockar tusen gånger om. Underbar present och dessutom ett minne för livet.

Vi gjorde denna undersökning i måndags och då var jag alltså i vecka 27 (26+5). Undersökning varade i 45 minuter och det kändes faktiskt som en evighet. Visst hade jag mer än gärna sett mer men jag var så nöjd så efter hela 45 minuter. Under denna undersökning så var vi fyra stycken i rummet. Det var jag, karln, min pappa samt barnmorskan. Varför min pappa var med var för att jag erbjöd han det vilket även uppskattades. Man fick ta med personer om man ville vilket man tyvärr inte fick på det vanliga ultraljudet på sjukhuset. Tillbaka till undersökningen så blev jag alldeles varm i kroppen när jag låg där på sängen och fick se bebis på en stor skärm. Jag log både inombords och utåt. Han var så vacker. Gällande utseende så tror jag faktiskt att han fått både näsa och mun från karln. Ser ingen likhet från mig alls men och andra sidan kanske det är humöret mitt som han får. Vem vet. Och gällande könet så är det nu till hundra procent en han. En pojke, vår prins. Så älskad redan nu. Vi längtar efter dig. Nu får jag tyvärr inte fram mer ord än så här men det är väl kanske förståeligt. Jag menar, man blir ju tårögd av både fotona ovan och av tanken när vi var på detta ultraljud och fick se han. Tror fotona talar bra för sig själv.

Om det är någon av er som undrar så heter paketet vi tog Premium 2D/3D/4D. Priset ligger på 1700 kronor och då ingår följande:

• CD med 20-50 bilder, exakt antal beror på barnets position, samt rörliga videoclips
• Undersökningen inspelad på DVD (ca 30 min)
• Utskrivna bilder i svart/vitt (6 st) och i färg (4 st)
• Könsbestämning om önskas
• En detaljerad ultraljudsrapport

Information: Under den här undersökningen så gör vi en noggrann anatomigranskning av er bebis och tittar på antal foster, fostrets storlek, vikt och beräknad förlossningsdag. Vi lyssnar på hjärtslagen, beräknad mängden fostervatten samt moderkakans placering. Med hjälp av 3D/4D tekniken så kan vi även så detaljerat som möjligt titta på bebisens ansikte, händer och fötter. Under den här tiden så kommer ni att se er bebis som ni aldrig sett det tidigare.

Och exakt däääääääär var jag tillbaka. Någon sekund/minut/timme eller varför inte dag eller ännu värre dvs. dagar senare. Bättre sent än aldrig. Eller varför inte köra med den klassiska -  fint folk kommer sent. Är det inte så man brukar säga? Någonting i den stilen i alla fall. Och ska man lita på besöksstatistiken så har ni saknat mig. Antingen på gott eller ont. Vilket av dom spelar ingen roll för saknad har jag i vilket fall som helst varit. Det här får bli min sommar come back. Kanske inte så speciell men jag tänkte i alla fall försöka skriva lite oftare än vad jag hittills gjort. Solen gör väl sitt genom att lura ut en men jag ska stå emot. Jag ska vara stark och skriva. Solen och jag är ju i vilket fall som helst inte vänner med varandra. Brun blir jag inte. Jag är helt enkelt ett levande lik dvs. vit. Men det här med frånvaron kanske ska diskuteras. Någon kanske undrar medan en annan inte alls är intresserad. Här kommer lite kort information i alla fall. Jag har spenderat tid i Stockholm tillsammans med karln min. Vi har ätit gott, druckit gott (läs: åtminstone karln, själv fick jag dricka läsk) och bara tagit det lugnt tillsammans. Underbar tid. Självklart har vi även passat på att träffat min älskade pappa samt släkt. Och sist, vi har varit på 3D/4D ultraljud. Viktigt att nämna dock kommer jag inte gå in på det djupare än så för det ska jag nog göra lite senare hade jag tänkt. Ja, mycket mer än det här blev det inte. Känner inte att mer information behövs just nu. Lever gör jag i alla fall så nu vet ni det.

En del har frågat mig om magens storlek. Om den är mindre på morgonen och större på kvällen. Jag vet inte hur det är för andra utan kan endast svara för mig själv och se fotot ovan. Tror den talar rätt så bra för sig själv men jag kan ju fylla på med lite text ändå. Ja, magen är mycket större kvällstid. Precis innan jag ska sova är den som störst och när jag vaknar på morgonen så är den som minst. Här ovan är för någon timme sedan dvs. runt klockan 22.15 ungefär. Nu har jag tyvärr inget foto direkt taget på morgonen men jämför man den här med någon jag lagt upp tidigare så ser man direkt skillnad. Den här magen på fotot ovan är rena bomben. Min bomb, min bebis.

I går dvs. onsdag gick jag in i ytterligare en graviditetsvecka. Den här gången vecka 27. Nu har jag alltså gått hela 26 veckor och en dag. Just precis nu i skrivande stund så sparkar bebis som bara den. Uppåt dessutom. Karln ligger här bredvid och håller handen på magen och bara ler. Underbar känsla att han också kan känna sparkarna. I övrigt så går allting som det ska tror jag. Han rör sig och det gör ju en lugn. I övrigt så kan jag fortfarande gå på mina två ben utan hjälp dvs. kryckor eller liknande. Man har ju sett en del som får problem utav bara helvete och får gå med bland annat kryckor. Hemskt. Håller som jag nämnt tidigare både tummar och tår för att jag ska klara mig. Visst känns det längre ner på ryggen ibland men hittills är jag en viking. Det här ska jag klara. 184 av 280 dagar har gått. Jag har med andra ord endast 96 dagar kvar till beräknad förlossning. 65,7% har gått.

Kroppen: Livmodern har vuxit och dess översta del finns nu en bit ovanför naveln. För många fortsätter brösten att vara spända och lite ömma under hela graviditeten och det kan rinna lite vätska från dem. Extra fett lagras i brösten och dess körtlar växer. Många kvinnor blir andfådda, då de fått en ökad blodmängd i kroppen. Man kan sova lite oroligt på nätterna när man har kommit en bit in på graviditeten, ofta störs man av att man måste gå upp och kissa. Många upplever också att de drömmer mer nu, ofta om förlossningen eller om barnet. Det är troligen kroppens sätt att förbereda sig mentalt, man kanske inte drömmer mer, men eftersom man vaknar oftare så kan det vara så att man kommer ihåg drömmarna bättre.

Barnet: Musklerna på armar och ben blir starkare och ibland kan barnet få in en riktig fullträff mot revbenen eller mot urinblåsan, vilket kan göra ont. Nu har barnet stora chanser att klara sig om det föds för tidigt, men varje vecka, och även dagar, gör stor skillnad. Barnet väger mellan 900 gram och ett kilo. Om det skulle födas kan det andas luft och tarmarna klarar av att ta emot modersmjölk.

Vågar jag nämna någonting om mina öron igen? Några få ord får det nog allt bli. Jag hade ju som ni kanske minns öroninflammation tre gånger förra året. Som vuxen är det någonting väldigt ovanligt då man som vuxen inte ska ha det över huvudtaget. Barn ska väl inte heller ha det men det är i alla fall vanligare som barn. Hur som helst så hade jag väldiga problem med mina öron förra året. Jag fick gå till olika läkare som påstod olika saker hela tiden. Tillslut fick jag en och samma läkare som var noggrann och kontrollerade mina öron och konstaterade att jag hade trånga hörselgånger vilket har orsakat många öroninflammationer. Och efter den tredje öroninflammationen så informerade hon mig om att skulle jag få problem med öronen en gång till så skulle jag boka in en tid hos henne så fort som möjligt. Hon gick även igenom lite snabbt om en eventuell operation för att komma undan dessa besvär men det skulle i så fall ske vid ett senare tillfälle dvs. om det nu visade sig att jag fick mer problem.

Och nu verkar det som om det är dags igen. Har haft problem med öronen sedan i lördags då jag blev sjuk. Jag har dock inte bokat in någon tid på Vårdcentralen pga. att jag inte har haft smärta nog. Jag har helt enkelt klarat mig fram tills i dag. I dag kände jag att nu fick det vara nog. I och med att jag kanske ska till Stockholm i helgen så vill jag veta hur öronen faktiskt mår. Jag ringde till Skönsbergs Vårdcentral och till min förvåning så fick jag en tid direkt (läs: antar att min tidigare läkare lagt en viktig notering om mina tidigare öronproblem). Tyvärr inte hos samma läkare som tidigare utan hos en annan. Klockan 10:45 skulle det vara min tur. Min mamma följde med som sällskap och vi väntade, väntade och väntade. Klockan 11:30 dvs. 45 minuter senare var det min tur. Ut kom en utländsk dam och frågade efter mig. Jag kände direkt att det här kan inte gå bra. Väl inne i rummet så frågade hon vad jag hade problem med och jag förklarade allt. Hon kontrollerade öronen lite snabbt och sa sedan med brytning ”Det ser bra ut. Du är frisk”. 150 kronor för att hon snabbt skulle kolla öronen. Det kändes inte ens seriöst. Sjukvården är inte seriös längre så enkelt är det. Pinsamt att dom dels var 45 minuter sen. Att jag får en läkare som inte ens kan svenska utan använde mer teckenspråk än själva talet i sig. Och sist att jag fick betala 150 kronor för ingenting. Värdelöst. Förvånar mig inte om detta utvecklas till öroninflammation. Nästa gång ska jag be att få komma till en riktig läkare. Jag tål inte Vårdcentralen längre. Åt helvete med Vårdcentralen! Och nej, jag har absolut ingenting emot invandrare. Jag står bara fast vid att man som läkare ska kunna svenska fullt ut. Språket är viktigt. Vi ska förstå läkaren lika bra som dom ska förstå oss. Punkt slut.

Om jag ändå kunde få skriva att allt är bra. Just nu känns det inte som att någonting är bra. Jag är sjuk. Inte dödligt sjuk men sjuk. Jag har huvudvärk till och från, svettas, ont i öronen, hostar och sist så har jag även ont i halsen. Just nu lever jag på Nezeril (nässpray) givetvis för näsan och te för halsen. Jag har även köpt en stor Brämhults Apelsinjuice i hopp om att den ska ge mig lite vitaminer. Nyttigt är alltid bra för kroppen. Självklart hade nypressad apelsinjuice varit bättre men det fick bli färdig på flaska den här gången. Håller verkligen tummar och tår för att jag ska bli frisk. Jag har ju varit sjuk sedan i lördags eftermiddag så nu är det på tiden att bli frisk tycker jag. Och sen det här att vara sjuk. Jag blir ju självklart jätte orolig över att bebis ska ta skada av det hela men förhoppningsvis så mår han bra. Han rör sig som vanligt i alla fall.

Jag har förresten funderat över en sak här i dagarna. Av någon konstig anledning så lyckas jag alltid bli sjuk när sommaren är på väg eller i det här fallet när sommaren redan är här. Jag vet inte hur det kan komma sig men jag är nog faktiskt mer frisk på vintern. Kanske det har med värmen att göra? Jag menar, bakterier sprider ju sig av värmen så det kanske är därför som jag blir sjuk mer på sommaren? Sak samma, jag är i vilket fall som helst sjuk nu och jag vill inget hellre än att bli frisk. Jag har ju faktiskt semester och vill därför inte vara sängliggande länge till. Nu tycker jag att vi håller både tummar och tår för att jag ska bli frisk.

Min födelsedag tycks aldrig ta slut trots att det nu gått över till måndag. Vad jag pratar om här är att det nämligen kom ett paket i brevlådan som var adresserat till mig. Jag öppnade och i låg ett jättefint gravidsmycke med två små fötter på. Fick detta av min bror och hans flickvän. Detta halsband kommer garanterat att användas flitigt. Ljudet som kommer ut från den är underbar. Så sött. Hoppas bebis i magen tycker om den lika mycket som jag.

Gravidsmycke (Bola)
Den mexikanska bolan är ett vackert smycke för gravida. Inuti smycket finns en lite xylofon. På den dansar en boll runt och avger ett speciellt svagt ljud när kvinnan rör sig. Smycket bärs långt ner på magen och från cirka 20:e graviditetsveckan kan barnet i magen höra och känna igen ljudet. Det magiska rogivande ljudet lugnar bebisen under graviditeten och efter födelsen känner barnet igen ljudet och blir lugnt av det.

Visst, den här dagen är må vara min födelsedag men den är även speciell på ett helt annat sätt. Jag har nämligen åter igen varit inne på Familjeliv för att kontrollera min graviditetskalender. Jag möttes definitivt av någonting positivt och jag kan ju säga som så att texten var följande ”Du har 100 dagar kvar till beräknad förlossning”. Hela jag ler, både utanpå och inombords. Vissa Big Brother deltagare klarade inte hundra dagar utan kom ut tidigare och vissa höll sig in i det sista. Undra hur pojken i min mage väljer att göra. Antingen blir det tidigare eller senare det återstår att se. Snart blir det till att handla in i det sista också. Jag har inte riktigt förstått att nedräkningen nu har börjat.

Det här med 100 dagar innebär då även att jag nu är 64,3% av graviditeten. 180 dagar av 280. Jag är i graviditetsvecka 26 (25+4). Jag mår fortfarande bra och kan hittills gå på mina två ben utan hjälp. Visst hugger det till ibland men jag klarar mig. Jag håller verkligen tummar och tår för att jag ska komma undan foglossning. Gällande magen så växer den på som vanligt. Tycker att jag blir större för varje dag som går vilket jag också blir. Naveln börjar nog snart gå utåt också. Alltså jag kan inte beskriva med ord hur mycket jag längtar. Vi har alla bebisprylar i vardagsrummet i ett hörn och jag är där flera gånger per dag och kontrollerar allt. Känner och klämmer på alla kläder samt tillbehör. Tänk när han är här och vi får hålla i han. Kärlek på hög nivå.