Nu har jag efter lite om och men fått min vilja igenom. Vi ska nämligen ut och åka lite bil. Karln ska sitta bredvid och jag ska få äran att köra. Jag körde ju tidigare när vi skulle på middagen men det var ju inte så mycket. Inte för att vi ska köra speciellt långt nu heller men lite runt, runt, runt så där. Vi ska även åka och hälsa på Persson och se resultatet av hans nyrenoverade kök. Ska bli spännande. See you later.

Ja, nu ska vi se här. Den här dagen startade väl inte allt för bra med tanke på att vi sov så pass länge. Det brukar ju dessutom ofta vara så att om dagen startar dåligt så slutar den dåligt. Inte i det här fallet. Vi var ju som sagt bjudna på trerättersmiddag hemma hos min mamma och hennes sambo. Lina (läs: min nära vän) var också bjuden så vi skulle ses där hemma runt 16:00. När vi kom dit så hade hon redan anlänt och hon stod självklart och pratade med mamma som vanligt. Här är det inte stelt ska jag säga. Hon, mamma och hennes sambo fungerar riktigt bra ihop. Man skulle väl kunna säga att hon är som en syster för mig och mamma betraktar nog henne som en bonusdotter. I vilket fall som helst så fick jag grattis-till-körkortet blommor av Lina (läs: se bild), ett kort (läs: se bild ett och två) av mamma och hennes sambo samt en trisslott. Karln min har ju precis fyllt år så han fick ett presentkort på Jack & Jones. Tyvärr vann jag ingenting på lotten men det spelade ingen roll. Där satt jag tillsammans med dom som betyder för mig, karln, Lina, Mamma och Mats.

Nu till självaste middagen. Jag skulle nog personligen säga att vi firade tre saker. Först att karln hade fyllt år, sedan att jag har tagit körkort och sist men absolut inte minst att Lina var med. Det var verkligen länge sedan hon var där. Förut bodde hon nästan hos oss så ja, ni kan ju tänka er. Över ett år sedan i alla fall. Middagen var det. Det bjöds på förrätt, huvudrätt och efterrätt. Till förrätt blev det avokado med hamburgerkött, huvudrätt var marinerad och grillad fläskfilé med klyftpotatis, grillad majskolvar, vitlökssmör, champinjonsås och avokado sallad. Efterrätten blev kaffe med äppelpaj och vaniljsås. Ni kan ju tänka er vad mat vi åt. Nu efter ångrar man sig att man inte åt mer men samtidigt, jag skulle aldrig ha kunnat ätit mer än vad jag gjorde för då skulle jag inte ha kunnat rest mig upp. I vilket fall som helst så vill jag här tacka för den trevliga middagen. Allt var perfekt. Det här får vi göra om.

Neeeeeej! Vi sov som två björnar som gått i ide. Ingen av oss vaknade när väckarklockan eller vänta, nu när jag tänker efter så måste jag nog skriva väckarklockorna för vi ställde faktiskt två. I alla fall så vaknade ingen av oss när dom ringde. Hur kan det komma sig? Hur kunde vi sova så länge? Vi brukar ju vanligtvis kliva upp mellan 09:00-10:00 när det är helg men den här lördagen blev det sovmorgon det är en sak som är säker. 12:30 klev vi upp och då hade vi båda ångest. Hela fucking jävla lördags förmiddag var borta. Inte för att vi skulle göra någonting speciellt men i alla fall. Man vill ju inte sova bort allt. Den här natten måste vi ha sovit djupt med tanke på att ingen av oss vaknade. Kanske var det för att det var kallt ute och att det regnade eller så var det för att jag sov så dåligt tidigare natt då jag enbart låg och tänkte på att jag skulle ha uppkörning. Strunt samma, det går i vilket fall som helst inte att vrida tillbaka klockan. Nu får det vara så här. En lördag fylld med ångest. Ska snart hoppa in i duschen och göra mig i ordning för middag. Vi är nämligen bjuda på middag hos mamma. För-, huvud- och efterätt. Spännande. I vilket fall så blir vi några stycken. Jag, karln, min vän Lina, mamma och hennes sambo. Nu måste jag skynda mig.

It’s a fucking halleluja moment! Jag vill bara skrika av lycka för nu är vi efter nio månader lyckliga ägare till köksgardiner. Kanske ska ta det hela från början. Vi flyttade ju in här i december förra året dvs. 2008. Sedan dess har köksfönsterna stått utan gardiner då dessa fönster är helt omöjliga att passa in med gardiner. Fönsterna är stora och breda. Har då och då tänkt att jag själv skulle ge mig in i symaskin matchen men har hela tiden backat ur. I skolan fick man bra betyg men köksgardiner vet jag inte alls om jag skulle klara av. I stället överlät jag det hela till min svärmor dvs. karlns mamma. Man har ju både sett och hört att hon kan det där med gardiner så då önskade jag mig köksgardiner i födelsedagspresent. Helst vita och hissgardiner. Tror ni att hon gjorde min önskan i uppfyllelse? Absolut. Ni ska bara se hur dom ser ut. Det går inte att beskriva. Nu är jag glad, riktigt glad. Tusen tack svärmor och svärfar!

Inte nog med gardiner, jag fick även tre stycken ljuslyktor av karlns bror och hans flickvän. Tusen tack! Har dessvärre inte kameran i närheten så jag får visa vid ett senare tillfälle. Och förresten, nu när jag tänker efter, sista dagen på semestern var inte så mycket ånger trots allt. Jag fick ju god mat, träffa släkt till karln och dessutom fick jag presenter. Dom gjorde min dag.

I’m back at work! Att fyra veckor kunde försvinna så där fort det hade jag ingen som helst aning om. Fast nu när jag tänker efter. Tänker man tillbaka på tiden då man gick i skolan och fick 11 veckor ledighet (läs: rätta mig om jag har fel) så gick den tiden fort. Fyra veckor är verkligen ingenting. Jag röstar för mer semester åt svenska folket. I alla fall så undrar väl nu hur första dagen på arbetet efter semestern var. Alla vet väl hur det är. Ångest i mängder. Ångest när man vaknar på morgonen, ångest när man ska göra sig i ordning, ångest när man ska äta frukost men mest ångest när man ska sätta sin fot på arbetet. Inte för att jag inte trivs. Jag trivs jätte bra, riktigt bra om jag får säga det själv. Men ledighet är ju ändå ledighet. Ni kan ju dessutom tänka er vilken min jag fick när jag öppnade Outlook, över 130 mejl. Jag vet att jag har blivit tillsagd att läsa mejlen noga men över 130 stycken det fick mig att kolla snabbt och därefter radera, kolla snabbt och därefter radera. Ni kan ju tänka er. Men en glädje fanns det när jag klev innanför porten till Telia. Min arbetskollega och nära vän Camilla. Jag log, jag visste att det som vanligt skulle bli mycket skratt, glädje, skvaller och allt vad det innebär. Me like. Nej nu får det vara nog. Nu måste jag alldeles strax dejta John Blund. Måste se till att få lite sömn i alla fall. Fast egentligen, jag börjar ju faktiskt 09:15 så lite sovmorgon det får jag.