Då är min tjänstetelefon äntligen beställd och levereras förhoppningsvis på måndag. En ny telefon är alltid roligt och den här är en Sony Ericsson 702i. Jag kan ju lova er att det kommer att bli mycket knappande och knäppande med den framöver. Finns en nackdel och det är att jag nu måste bära på två mobiler, min privata sen den här tjänstetelefonen. Men det lär väl lösa sig på något sätt, huvudsaken jag inte sätter samma ringsignal på båda.

På varje arbete finns det vissa mål att följa och slutligen nå. Här på Telia ska vi ta viss många samtal och viss många poäng per dag. Poängen per dag ligger på 305 och säljer man för över 1000 poäng på en dag får man ha denna skönhet på sitt skrivbord tills att en annan kommer upp i 1000 poäng. Och jag hade turen, jag kom upp i 1000 poäng i förrgår så nu står denna på mitt bord. It’s mine, my own, my precious..

Då var det gjort, jag har nu tagit mitt beslut och det blev till att stanna kvar här i Sundsvall. Och allt prat om detta beslut har för er som inte förstått, handlat om mitt arbete på Telia. I vintras blev jag anställd som julvikarie november till januari. I sommar har jag varit anställd som sommarvikarie maj och är det till och med slutet av denna månad dvs. augusti. För någon vecka sedan så fick jag en förfrågan om att få förlängt året ut. Samtidigt så gjorde jag en ansökan och skickade iväg till Telia i Stockholm. Jag har alltid drömt om att få flytta ner till staden där jag både har min pappa, mina bröder, min släkt och några vänner. En ny stad med nya möjligheter så att säga. Hur som helst, i förrgår fick jag ett mycket otippat samtal, en förfrågan om att arbeta på Telia i Stockholm. Jag trodde aldrig att dom skulle vara intresserade ut av mig så jag blev verkligen hur glad som helst. Det känns som att min hjärna har varit helt fylld med information, tankarna har bara snurrat runt, runt och åter igen runt.

Mitt beslut blev som sagt till att stanna kvar i Sundsvall. Jag har faktiskt funderat fram och tillbaka och det känns som att detta var det bästa för mig. För det första så har jag arbetat här ett bra tag, jag känner dom flesta på arbetet, min chef vet hur jag arbetar och jag kan på så sätt fortsätta i samma takt och arbeta vidare. Hade jag flyttat ner till Stockholm och börjat arbeta där så hade det blivit som att jag fått börjat om från början dvs. visa hur jag arbetar osv. Sen skedde detta så snabbt, jag fick liksom någon dag på mig att bestämma mig och det kändes aningen fel. Men nu har jag bestämt mig, se upp alla dårar, jag blir kvar i stenstaden dvs. Sundsvall året ut. Men vem vet vad som händer nästa år?

Kolla nu riktigt noga på bilden, tänk er sedan hur mitt leende bara blev större och större och hur mitt hjärta slog hårdare och hårdare. Detta fick jag i onsdags av Johan och observera nu att detta var på hans födelsedag. Han ringde mig vid 16.30 och frågade om jag kunde komma ut från jobbet och säga hej en snabbis. Visst tänkte jag och traskade ut och då möttes man av detta. Liksom hur vanligt är det att ens pojkvän ger blommor till en på sin egna födelsedag? Helt amazing om jag för säga det själv. Det här är vad jag kallar kärlek.

Jag har försökt, försökt att få tiden att stå stilla, försökt att tryckt på paus-knappen men livet går vidare. Vi lever inte i en värld där tiden kan stå stilla, paus-knappen existerar inte. Men att försöka är alltid en sak sen om det går att genomföra är en annan femma. Hur som helst så har i alla fall fredagen kommit, dagen jag ska göra ett viktigt beslut. Det är nu jag har chansen, chansen som jag har väntat länge på men aldrig trodde skulle komma. Jag vill men någonting säger emot, men frågan är bara vad? Jag vill men samtidigt inte, detta kanske inte är rätt tid för mig? Beslutet jag tar kommer senare att presenteras här. Och tro mig, det här är bland det svåraste jag någonsin har gjort.

Tiden börjar rinna iväg och det är snart dags för sommarvikarierna att vinka av. Dom flesta har fått förlängt men en del har valt att gå andra vägar exempevis studera vidare, resa, byta jobb osv. Och i morgon är det dags, i morgon försvinner mina två helt crazy girls från arbetet dvs. Susanne och Jennie. Jag kan inte förstå att dom tänker lämna mig helt ensam här. Stor, extremt stor snyft på det hela. Men jag har i alla fall kommit fram till en sak, eller egentligen så kom jag fram till de för länge sedan men i alla fall. Jag trivs på min arbetsplats, jag har hur sköna kollegor som helst, jag brinner verkligen för mitt arbete med andra ord, detta är den bästa arbetsplatsen ever. Go Telia, go Telia, go Telia! Jag kan lova er att det blir många skratt om dagarna. Som exempelvis i dag, vi kollade hur säljtävlingen går och hittills leder Jennie så hon hoppade högt, jublade och kom sedan med denna kommentar, ”Jag skryter inte, jag säger bara hur dålig alla ni andra är”.

Då var man strandsatt och tillbaka till vardagen i Sundsvall, stor suck på det hela. Kroppen är helt förstörd och man är satt i arbete måndag till fredag. Kan ni tänka er, bara ordet fredag, jag känner verkligen hur kroppen längtar. Men tanken på fredag är även deprimerande med tanke på att Jennie och Susanne ska lämna mig. Dom ska svika, dra sig tillbaka, lämna mig helt ensam och övergiven på arbetet.

Hur som helst, det är som sagt måndag i dag vilket innebär att man ska berätta om helgens vilda och galna dagar. Det blev en resa till Stockholm tillsammans med Johan, Fragge och Patricia. Vi tog bilen ner i torsdags natt, kom fram vid 05.00 och då blev det direkt till att krypa ner i sängarna. Det blev alkohol i mängder, mat i mängder, chips, läsk osv. Man skulle väl kunna kortfatta det hela och säga att vi har lagt på oss några kilon men jag säger i stället att vi har unnat oss lite extra, låter bättre. Vi snurrade även runt i några karuseller på Gröna Lund. Fragge filmade även då jag och Johan åkte ”Tilt”, filmen kommer förhoppningsvis upp senare i kväll. Det hänger mest på om jag är snäll nog men det ska jag nog vara.