Den här helgen har jag planerat att vara helt clean. Och nu pratar jag inte om att vara clean från något vitt pulver eller liknande för sånt håller jag verkligen inte på med. Jag syftar mer på att jag inte ska dricka någe alkohol. Jag ska med andra ord ha en så kallad vit helg. Där dök det visst upp igen, vit och clean. I promise, jag har ingenting med droger att göra. Detta är bara prat om alkohol. Det är jag som är lite yr och trött i huvudet efter den här arbetsveckan så jag skriver kanske lite konstigt. Men nu har jag i alla fall förklarat mig. I och för sig skulle jag kunna ta bort detta jag skrev men nu känner jag bara på att köra på, full fart så att säga.

Lägg förresten märke till klockslaget då detta inlägg publiceras. Jag menar, jag har ju inte varit uppe så här sent på hela veckan. Eller visst har jag varit uppe men jag har absolut inte suttit vid datorn vid den här tiden, jag har legat i sängen och försökt att sova. Jag känner mig aningen trött men det får inte stoppa mig för jag har nämligen bestämt mig för att se en film nu. Det är inte vilken film som helst, det är ”Tsatsiki Vänner För Alltid”. I just love it, den är så rolig.

I morgon är det i alla fall lördag, eller ska man vara helt korrekt så är det lördag redan nu med tanke på att klockan har passerat 00.00. Jag har absolut ingenting planerat, jag ska bara njuta och ladda batterierna så att dom är på max tills på måndag. I och för sig har jag en hel del saker som måste göras i morgon bland annat städa mitt rum, badrummet och tvätta kläder. Tråkigt, riktigt tråkigt. Men det måste bli gjort och känner jag mig rätt så lär det inte ske i morgon. Jag brukar liksom vara den som drar ut på det. Säger jag att jag ska städa och allt i morgon så kommer det gå tre dagar innan jag rycker tag i kragen. Dessutom lär det vara strålande sol ute i morgon så jag vet inte riktigt om jag kommer vara så laddad för alla dessa tråkigheter. Vi får helt enkelt se vad som händer, vore ju faktiskt bäst om jag tog tag i det hela så det blir gjort någon gång men vi får se.

I dag var det dags att sätta på sig sitt headset och svara på det allra första och nervösa samtalet. Jag var verkligen hur nervös som helst och nu efteråt så förstår jag inte varför. Vad hade jag att vara rädd för liksom? Det är ju inte precis så att personen jag pratar med står öga mot öga, så om jag hade gjort bort mig så hade det inte spelat så stor roll. Och dessutom satt Camilla bredvid och hjälpte mig. Så det här med att jag var nervös var egentligen helt onödigt. Men nu har jag i alla fall det första samtalet avklarat så nu är det bara full fart på måndag som gäller.

Klockan 13.00 stod årets studenter redo på torget med ballonger i ena handen och studentmössan i andra, mösspåtagning med andra ord. Det känns helt fel, det var ju liksom jag som stod där för ett år sedan och nu är det några helt andra. Men jag antar väl att allt är väl som det ska, jag får ju inte precis ta studenten två år i rad även om jag gärna skulle vilja. Hur som helst så hörde jag inte ett enda jubel i dag på stan. Tveksamt om dessa studenter verkligen vill gå ur skolan. För min del får dom gärna stanna kvar och strunta i den stora dagen dvs. studenten. Ni kan inte ana hur avundsjuk jag är. Den dagen alla studenter här i Sundsvall går ut kommer jag att sitta inne och spela musik på högsta volym, ska verkligen göra allt för att glömma dagen. Jag är nog aningen elak nu men det är precis så här jag känner. Liksom vart tog tiden vägen – an old woman.

Har förresten fått en förfrågan om att gå ut i kväll. Jag tackade dock nej pga. fyra anledningar. För det första så är jag hur trött som helst efter dagens arbete. För det andra så är plånboken helt platt och tom. För det tredje så ska jag upp och jobba i morgon och jag vill verkligen inte komma helt utsliten. Och sist men inte minst, för det fjärde så är alla dessa studenter ute och yrar runt i deras så kallade sjömansmössor. Kalla mig tråkig eller vad ni vill men jag ska stanna hemma i kväll. Känner verkligen inte för att gå ut och yra runt bland alla dom. Låt studentens lyckliga dagar ta slut snart, jag klarar inte mer. Ta bort dom för gott, vill inte höra och vill absolut inte se. Det är nästan så att man borde dra på sig sin gamla studentmössa och visa vem det är som bestämmer. Skämt och sido, ska i alla fall låta dessa studenter vara ifred. Säger bara, tvåtusensju the fucking real time.

Jag vet inte vad jag ska ta mig till, jag vill ha trocadero nu på direkten. Jag och mitt beroende ut av det är inte bra, jag dricker ju det flera gånger i veckan. Inte undra på att badringen runt midjan bara blir större och större. Ser ut som att det kommer bli en tung sommar och dessutom no beach för min del. I och för sig har jag aldrig varit den som ligger och steker i solen på stranden men ändå. I morgon blir det i alla fall till att rassla till i plånboken och unna mig en trocadero. Skulle det gå ut i tidningarna att trocadero håller på att gå i konkurs då skulle jag helt klart köpa alla trocadero jag skulle komma åt. Skulle göra allt för att resa företaget igen, helst ta över det men det är ju bara en dröm. Skulle heller inte tacka nej till att bli sponsrad utav dom, liksom gratis av det bästa man vet. Det vore ju hur bra som helst dock ej för badringen men för min själ eller vad man nu ska säga.

Vidare till ytterligare lite onödig information. Sitter och pratar med Michaela i telefonen titt som tätt och agerar datorsupport. Hon har lite problem med både det ena och det andra, vissa enkla andra inte. Dock är det aningen svårt för mig att testa osv. eftersom att hon har Windows och jag har Mac Osx. Men jag försöker så gott jag kan, känns ju aningen roligt att hon ringer mig. I och för sig vet jag väl varför, hon tycker och kommer alltid att tycka att jag är en liten datornörd. Men ska jag vara helt ärlig så är jag väl inte så speciellt insatt i själva datorerna. Tur jag har Mathias (storebror) som är hur duktig som helst och hjälper till.

Annars är det väl inte så speciellt mycket som händer. Har slängt in en tvätt i tvättmaskinen som jag nu sitter och väntar på att bli klar. Egentligen så skulle jag ut på en promenad med Jonas i kväll men jag svek. Jag är så trött efter den här långa dagen, jag är ju liksom inte van att jobba så det är väl inte så konstigt. Om jag är piggare i morgon så får promenaden ske då men som sagt, det får vi se i morgon.

Ni som känner mig vet hur beroende jag är ut av min mobil. Jag kan inte vara utan den och om jag nu mot förmodan skulle glömma den så känner jag mig helt handikappad. Kanske låter aningen överdrivet men så är det i alla fall. Jag och mobilen, mobilen och jag säger bara love så att det skriker om det. Perfect match så att säga. Hur som helst så sms:ar jag som jag vet inte vad. Den här månaden har jag exempelvis skickat exakt 1995 stycken.

Nåväl, det kanske är dags att jag kommer till sak. Ni lär väl fundera aningen på min rubrik. I dag sms:ade jag lite hit och dit, var väl inte precis med någon speciell utan det var till en massa olika. Sedan hatar jag verkligen då personer försöker kolla vad jag skriver och i dag kollade Daniel och jag utbrast, ”Sluta tjuvkika. Inte för att det är hemligt men ändå.” Och precis när jag hade sagt det så kom jag på att det lät rätt så hemligt när jag sa så. Så nu går Daniel runt på jobbet och säger, ”Sms:ar du med Markus nu?” osv. Även att Thomas också har hoppat på det så nu säger han samma sak. Vilket påhitt, ”Markus” my new found lover? Skrattar varenda gång han säger det.

Nu är första dag på jobbet avklarad, känner en stor lättnad. Allt jag skrev i gårdagens inlägg släppte precis innan jag började. Eller nu tog jag väl kanske i, lite nervös var jag allt men det mesta släppte i alla fall. Hur som helst så åkte jag ner extra tidigt för att kolla runt och hälsa på alla. Det var många kända ansikten med tanke på att jag jobbade där i julas, riktigt kul. Kul jul så att säga, eller någonting?

Klockan 09.00 var det i alla fall dags att samlas vid receptionen. Kände igen fyra av sex ansikten. Det var Daniel, Linnea, Frida och Jennifer. Dom två förstnämnda jobbade jag med i julas och dom två andra har man väl pratat med lite förr i tiden. Men det var i alla fall hur trevligt som helst, alltid roligt när man känner några. Annars så har jag väl inte så speciellt mycket att berätta om själva dagen. Vi fick mest sitta och lyssna på en massa information om hur Telia fungerar osv. I och för sig fick jag veta exakt samma sak i julas men det skadar nog aldrig med lite repetition. I kväll blir det till att hoppa i säng tidigt för i morgon ska batterierna vara laddade på max igen.

Nu har jag den där förbannade klumpen i magen, tegelstenarna på axlarna, darrande rösten, skakiga benen, varje fotsteg känns som en mil osv. Jag skulle kunna fortsätta med ännu fler saker men jag avrundar det där eftersom att det började spåra ur aningen. Ni har säkert redan förstått vad det är jag försöker att säga, jag är nämligen nervös inför min första arbetsdag i morgon. Kan ni tänka er, mig nervös inför ett jobb jag tidigare har jobbat på? Det är ju faktiskt helt sjukt om man tänker efter. Jag har ju liksom ingenting att vara nervös för, har ju träffat dom flesta redan. Visst, det är säkert några nya men annars lär väl allt vara som vanligt? Hoppas allt släpper tills i morgon för jag ska ge gärnet. Full rulle, full rulle.

Jag kollade precis min så kallade mail-där-alla-viktiga-mail-kommer. Hur som helst så hade jag fått ett mail angående eventpersonal. Det är ett företag som är intresserade utav att ha med mig. Projektet kommer löpa 2 dagar i veckan, under 4 veckor tid. Och det är precis detta jag har lite beslutsångest för. Jag menar, jag börjar ju jobba i morgon på Telia. Där kommer jag att arbeta måndag till fredag. Och skulle jag nu tacka ja till detta erbjudande så kommer jag att jobba alla dagar i veckan. Frågan är liksom om jag kommer att orka det. Lite extra cash skadar ju aldrig men jag ska nog fundera ett tag till.

Nu blir det väl till att be om ursäkt det första jag gör. Förlåt för den dåliga uppdateringen den här helgen. Den blev fullt ös medvetslös ungefär. Blev nog faktiskt aningen för mycket för min del men så kan det bli, som man bäddar får man ligga? Har spenderat största delen av helgen i sängen framför Segemyhr. I morgon har jag min första arbetsdag på länge. Det ska bli så roligt och spännande. Så i kväll ska jag bara ta det lugnt och ladda batterierna till max.

Ibland är jag hur nöjd som helst över att mitt hår växer som ogräs. Jag menar, vill man ha långt så växer det liksom fort ut om man har kort. Men oftast är jag mest less på att mitt hår växer som ogräs. Jag får ju en utväxt på bara någon vecka så då blir det till att lägga ner pengar på ytterligare en färgning. Men i dag ringde jag i alla fall till Sax & Kam och bokade in en tid hos Elin. Har bestämt mig för att gå över till det lite ljusare. Jag är ju liksom ljus naturligt så då kanske det är lika bra att köra på lite ljusare och på så sätt komma undan utväxten lite. Mamma suckade mest när jag berättade det för henne, ”Men det är ju det jag har sagt hela tiden”. Man kanske ska lyssna på sin kära mamma trots allt?