I dag var det dags att ta första samtalet på jobbet dvs. på Telia kundtjänst. Jag hade kommit överens med Mattias (en kille i min grupp) att vi skulle hjälpa varandra på första samtalet. Han skulle agera assistent åt mig då jag tog mitt första samtal och att jag sedan skulle agera assistent åt honom då han tog sitt första samtal. Det kändes liksom säkrare att ha någon bredvid sig som också lyssnade och hjälpte till. Hur som helst så satt jag och velade fram och tillbaka. Vi använder oss av ett program som heter ”Call Guide” (om jag minns helt rätt), där finns det en knapp som det står ”Aktivera” på. Trycker man på den så är man redo att ta emot samtal. Hur som helst, jag satt där och velade hur länge som helst. Sedan kollade jag bort ett tag från skärmen och frågade Mattias någonting. Vips, så hörde jag att signaler började gå fram. Då kollade jag på skärmen och såg att det blinkar det med stora bokstäver att någon ringde (den hade visst aktiverats av sig själv). Jag fick panik och tryckte på svara och sedan var samtalet i gång.

Det kändes inte riktigt rätt att den aktiverades av sig själv, jag blev liksom hur stressad som helst. Fast och andra sidan kanske det var bra att den aktiverades av sig själv, då fick jag det liksom gjort.

Vad kunden ville kan jag inte riktigt gå in på här. Men det var i alla fall hur problematiskt som helst. Eller det tyckte inte med ”lärare”, men jag tyckte i alla fall det eftersom att det var hur mycket som helst att hålla koll på. Men nu har jag i alla fall tagit första samtalet. Nu känns allting mycket bättre. Förhoppningsvis så är jag modig i morgon och tar fler samtal.

Och föresten, jag trivs hur bra som helst på mitt jobb. Jag har hur bra arbetskamrater som helst, alla är lika trevliga. Man går aldrig hem från jobbet utan ett gott skratt.