Jag är riktigt stolt över mig själv, för en gång skull så har jag börjat att sköta bussen. Förr när jag gick i skolan så gick eller man kanske ska säga sprang för det är nog det rätta ordet. Hur som helst så sprang jag i alla fall till bussen i sista sekund och hade jag tur så hann jag med bussen. Om inte var det bara att vänta på nästa. Men nu har jag i alla fall ändrat på det där, kan bero på att jag nu har ett jobb att sköta och inte en onödig skola. Eller onödig ska jag väl inte säga, men vad jag menar är att på jobbet får jag lön och kommer jag försent så missar jag lite.

Strunt samma, nu springer jag aldrig till bussen i alla fall. Jag går alltid extra tidigt och lugnt och sansat vilket är riktigt skönt. Att stressa på morgonen förstör bara hela dagen har jag märkt.

I dag fortsatte vi i alla fall med ett nytt program som vi håller på att lära oss. Det är verkligen hur intressant och roligt som helst men i dag fick nog både jag och Maja droppen. Vi gjorde samma uppgifter om och om igen och hur vi än gjorde så fungerade det inte. Efter många om och men så bad vi om hjälp av vår ”lärare” och då märkte han att en grupp i Luleå också arbetar med samma uppgifter vilket betyder att dom redan hade utfört våra övningar. Vilket i sin tur ledde till att vi satt fast. Det är en aning svårt att förklara för er, men vi hade i alla fall hela tiden gjort rätt bara det att den nya gruppen i Luleå hade sparat och haft sig.

Men när klockan tickade på och våra ”lärare” började meningen ”I morgon ska vi..”, då kände jag direkt ”Äntligen slutar vi för i dag och får gå hem”. Så då blev det raka vägen till bussen och nu sitter jag här.

Föresten, min matlåda som jag gjorde i ordning i går var verkligen perfekt. Jag slapp springa omkring på stan i snövädret och leta efter mat.

Nu kan jag äntligen säga så som många andra ”Jag kan inte då, jag jobbar” eller ”Nu ska jag till jobbet”. Eller äntligen och äntligen, ni måste väl tro att jag är konstig eller någonting. Men har man varit arbetslös i mer än ett halvår då vill man verkligen jobba, tro mig.

Hur som helst så klev jag upp extra tidigt i dag. Anledningen var väl för att jag ville vara extra pigg första dagen på jobbet. Man vill ju liksom inte komma dit hur trött som helst. Så jag klev i alla fall upp tidigt i morse och tog det lugnt, åt frukost osv. Vid halv åtta tiden åkte jag med Emil ner till stan. Och jag var faktiskt riktigt nervös. När vi började närma oss Telia så såg jag att det satt fullt med folk där. Även fast jag var en kvart för tidig så satt alla där. Jag var nästan sist. Nåväl, till min förvåning så kände jag en närmare bestämt Maja. Vilken tur jag hade, jag trodde verkligen inte att jag skulle känna någon. Så jag kände mig mer lugn sedan.

Vi var 20 stycken, jag och Maja var yngst av alla. Vi fick skriva på en massa papper, gå en vandring runt i Telia huset för att kolla så att vi skulle hitta hit och dit. Sen skulle vi intervjua varandra och ställa oss längst fram och berätta. Jag berättade om Maja och hon om mig. Sen efter ett tag fick vi varm choklad och en macka och senare blev det lunch. Då blev det raka vägen till SubWay, det var riktigt gott.

Sen på eftermiddagen så fick vi sitta och lyssna när andra satt i kundtjänsten. Vi ska ha utbildning i tre veckor så det känns ju skönt. Jag hoppas verkligen att man hinner lära sig allting.

Nu har jag gått och varit arbetslös i ett halvår, om inte mer? Men nu verkar det som att allting börjar rulla igång. Jag har varit på två arbetsintervjuer hittills varav en fick jag dvs. den på Telia. Där börjar jag jobba på måndag för er som inte vet det.

Hur som helst, nu ringde ett till företag och frågade om jag ville komma på en intervju och det vill jag självklart göra. Dock är det lite problem med vilken tid jag ska komma, jag kan ju liksom inte ta ledigt första veckan på Telia och säga ”Jag ska på en abetsintervju, kan jag få ta ledigt?”. Det låter ju hur konstigt som helst. Men det löser sig alltid för på måndag ska jag kolla hur jag slutar den veckan och sedan ringa upp det här företaget som vill att jag kommer på en arbetsintervju.

Det bästa med det här är att om jag får det jobbet så kan jag fortfarande jobba på Telia. För jag slutar på Telia runt den 16 januari eller någonting och det här andra jobbet börjar 28 januari. Hur bra är inte det på en skala? Nu gäller det bara att hålla tummarna för det där jobbet vill jag verkligen ha.

Det är en vecka kvar tills att jag börjar jobba. Eller nu är ju klockan över 00.00 så då kan man väl säga att det är sex dagar kvar, om man nu ska vara exakt. Jag är redan nu hur nervös som helst. Tänk er, nästa måndag dvs. den 26/11 klockan 08.00 ska jag befinna mig på Telia. Jag kan inte förstå att det är sant. Jag har ju som sagt gått arbetslös sedan studenten, med andra ord ett halvår ungefär. Och nu är det dags för mig att komma in i arbetslivet. Tänk så ovant det kommer att bli. Jag har ju haft det hur lugnt som helst, har haft sovmorgon när jag velat, varit uppe exakt hur länge jag har velat och massa mer. Men nu är det dags, nu ska jag slänga mig in i arbetslivet.

Första veckan är det väl utbildning. Vi är 15 stycken som har blivit anställda. Undra om det är någon jag känner? Tänk om jag är yngst av alla? Det är många frågor i mitt huvud just nu och tyvärr får jag inte svar på dom förrän jag börjar jobba.

Som ni säkert minns så var jag på en arbetsintervju i onsdags på Telia. Och tro det eller ej, han ringde upp mig nyss och berättade att jag fått jobbet. Dock är det endast julvikariat, heltid. Men ändå, det är ju bättre än ingenting. Jag är så glad, enormt stort grattis till mig själv.

I dag klockan tre så var jag på en arbetsintervju på Telia i stan. Jag har ingen som helst aning om hur det gick men min magkänsla säger att det gick bra. Men jag ska nog inte säga så speciellt mycket än, jag får inte besked förrän senast den 19/11.

Nu är jag på humör för att söka jobb. Jag har precis gjort i ordning 4 stycken kuvert som förhoppningsvis ska postas i morgon. Och nu ska jag som sagt skriva lite fler ansökningar. Närmare bestämt så är det 6 stycken. Så om jag får dom klara i kväll så är det 10 stycken ansökningar som skickas i väg i morgon. Visst är jag duktig?

Nu har jag precis skickat iväg en jobbansökan. Och det är lika bra att vara på den säkra sidan och inte skriva här vart jag skickade ansökan. Man vet aldrig, det kanske finns någon där ute som söker jobb den med. Men nu ska jag gå tillbaka till Mats dator och fortsätta med jobbsökandet. Och för er som inte har läst mina tidigare inlägg så kan jag upprepa att jag måste sitta vid Mats dator eftersom att jag inte har Microsoft Word på min dator.