Svenskk

Ja, då har klockan slagit 07:07. Och bara för att det är lördag och man är ledig så är man pigg så in i helvete. Det här är så typiskt.

Men dra åt helvete så fort dom senaste dagarna har gått. Måndag, tisdag, onsdag, torsdag och nu står vi här på den efterlängtade fredagen. Underbart. Och inte nog med att arbetsveckan har gått fort så har jag även haft bra arbetspass. Har fått arbetat alla dagar 07:45-16:30 vilket är en favorit. Hellre utan sovmorgon och få gå hem tidigare än lång sovmorgon och sluta sent. Har jag inte rätt? Hur som helst så kom karln och mötte upp mig efter arbetet i dag. Vi direkt till Name It som hade hela 70% på allt i butiken. Tyvärr var vi nog lite sent ute för det fanns bara ungefär fem stycken plagg i storlek 56 och ingenting av dom var någonting speciellt. Blev riktigt besviken då jag hade ställt in mig på att komma hem med flera påsar fulla med saker. Men så blir det då man inte besöker stället så fort man får reda på det. Andra hann visst före. Men jag får väl se det positivt för nu har jag kvar dom pengarna i plånboken i stället. Jag kom i alla fall inte tomhänt hem. Lite handling blev det allt. Lite rengöringsprodukter för ansiktet samt ett par mjukisbyxor för gravida. Dom gick endast på 199 kronor på H&M och det var ju ingenting. Nu är det som sagt inte lång tid kvar på min graviditet men jag kände verkligen för att ha dom. Dom satt så bra mot magen. Tänk att jag endast har ett klädesplagg för gravida och det handlade jag som sagt i dag när det endast är någon/några veckor kvar av graviditeten. Men man klarar sig ju faktiskt på vanliga kläder trots den stora magen.

Nu måste jag gå bort till spisen. Karln har gjort i ordning potatisklyftor som står i ugnen samt en sallad så nu är det bara köttet kvar och det ska jag steka på. Jag är hungrig som bara den. Trevlig helg på er.

Jag tycker fortfarande att det känns konstigt att jag och karln bara inom några veckor kommer att bli föräldrar. Visst har vi ordnat och haft oss med allt möjligt här hemma som har med lilleman i magen att göra men det känns ändå konstigt på något vis. Att jag i januari månad fick ett plus på graviditetstestet var en sak. Sedan tänkte jag att man skulle vänja sig vid tanken men samtidigt går det inte. Visst känner jag sparkar och rörelser och visst ser jag att jag är gravid när jag går förbi en spegel. Men tänk att det faktiskt är en liten pojke där inne. Vi längtar så himla mycket och det här är det största för oss. Hur mycket vi än försöker förstå oss på att vi ska bli föräldrar så tror jag inte att man kan förstå det nu innan utan det kommer sedan.

Tycker att allt har gått så himla snabbt gällande graviditeten. I januari månad så tänkte man som sagt att man skulle vänja sig vid tanken på att man ska bli förälder och att det är lång tid kvar. Men nu står vi ju faktiskt här och i dag är det den 1 september dvs. endast 27 dagar kvar till den beräknade förlossningen. Jag funderar hela dagarna på att det kan hända när som helst. Kanske när jag är på ett möte, värmer lunchen i mikron, står i kön till Café Charm.. Vart som helst egentligen. Men jag funderar mest på det när jag vaknar på nätterna och ska gå på toaletten. Precis innan jag reser mig upp så tänker jag något i stil med ”Men nu är det nog säkert min tur..” och sekunden senare när jag ställer mig upp så har det inte hänt någonting. Vad jag syftar på är att jag hoppas på att vattnet ska gå varenda natt utan resultat. Känner mig lika dum varenda gång. Men jag längtar ju så himla mycket efter lilleman i magen och vill ha ut honom så fort som möjligt.

Jag kan inte skynda på graviditeten hur mycket jag än skriver, pratar eller drömmer om det. I vilket fall som helst så har jag i dag gått in i graviditetsvecka 37 (36+0). Jag har fortfarande inte fått några förvärkar över huvudtaget. Vet inte om jag ska se det som positivt eller inte. Enligt barnmorskan så är det så olika från person till person men samtidigt känns det som att skulle man ha lite förvärkar så skulle man ju i alla fall veta att det är på gång. Just nu vet jag ingenting känns det som. Men alla har ju inte förvärkar så jag kanske är en av dom? Vem vet. Kontrollerade precis min graviditetskalender på FamiljeLiv och såg till min glädje att jag nu gått hela 90,4% av graviditeten. Tummen upp!

Kroppen: Livmodern sjunker nu något och ger mer plats åt magen och lungorna. I gengäld kan trycket på urinblåsan bli starkare och man måste kanske kissa oftare. Barnmorskan mäter tillväxten och lyssnar på barnets hjärtljud. Normalkurvan för symfys-fundusmåttet ligger vid denna tidpunkt mellan 31-37. Hos förstföderskor brukar huvudet snart fixera sig i bäckeningången. Ligger barnet med stjärten neråt kommer man att vilja göra ett försök att vända barnet. Hos omföderskor är det vanligt att huvudet förblir mer rörligt innan det slutligen fixeras. Gå gärna igenom förlossningsbrevet du har skrivit med din barnmorska och gör en avstämning.

Barnet: Barnet fortsätter att lägga på sig hull, vikten kan variera mer nu, i början av den sista graviditetsmånaden är det vanligt att barnet väger omkring 2750 gram och huvudet är cirka nio centimeter i diameter. De resterande veckorna fram till födseln ökar vikten vanligtvis till 3000-3500 gram och barnets längd brukar hamna på mellan 47-50 centimeter. Av någon anledning brukar pojkar väga mer än flickor och det andra barnet likaså.

Ja, då är det första september. Kylan är här och det är frost på bilrutorna. Nästan i alla fall. Den här gången var det bara ”vatten” men om några dagar så måste man säkert skrapa rutorna. Suck..

Nu går ju jag (läs: och karln) till Mödravårdscentralen varannan vecka. Känns betydligt mycket bättre för då har man hela tiden koll på att allting går åt rätt riktning. För er som inte vet vad som görs vid sådana besök så kontrollerar man urinprov, blodprov, blodtryck och vikt. Vikten är väl den delen jag försöker blunda på men sköterskan säger tyvärr alltid vikten högt och ler. Nästan som om dom vill att man ska känna sig som en flodhäst (läs: vilket jag faktiskt känner mig som) I vilket fall som helst så kontrollerar även barnmorskan hur barnet i magen ligger. Känner om barnet vänt sig åt rätt håll dvs. fixerat sig. Och för er som inte vet vad det betyder så menas det alltså med att barnet har lagt sig med huvudet nedåt. Och just ja, barnmorskan mäter även magen och sist så får man lyssna på hjärtljuden. Kan meddela er om att man blir alldeles varm i kroppen av att höra hjärtljuden.

I vilket fall som helst så var vi på ett besök i går då allt det här kontrollerades. Enligt barnmorskan så var allt precis som det skulle. Hon kände på magen för att se hur lilleman placerat sitt huvud och sist vi var där så hade han ju fixerat sig. Han låg fortfarande kvar med huvudet nedåt men den här gången så sa barnmorskan att han låst fast sig. Det innebär alltså att han ej är rörlig längre utan nu kommer han förhoppningsvis att vara nedåt fram tills att det är dags. Kändes tryggt att höra. Det som var mest fascinerande med det här besöket var att karln fick känns på bebis huvud. Tro nu för i helvete ingenting annat än att han kände på nedre delen av magen. Jag låg på rygg, barnmorskan placerade sina händer längre ned på min mage och sa åt karln att placera sina händer under hennes. Sedan visade hon honom hur han skulle känna och bara några sekunder senare så sken han upp som en solstråle. Han kände bebis huvud. Blev riktigt glad över att barnmorskan erbjöd karln att känna. Han sitter ju mestadels bara bredvid på en stol liksom.

Annars så var det väl inte så speciellt mycket mer än så. Eller jo, vi skrev i ordning information som hon skickat upp till Sjukhuset. Hur jag känner inför förlossningen, vad jag tänkt att ta för smärtlindring, om det är någonting jag är rädd för osv. Denna information blev väldigt kort för våran del. Känns inte som att jag har så mycket att säga. Jag vet inte hur jag kommer att reagera under förlossningen men jag får nog helt enkelt lita på att jag får bra barnmorskor där som ger mig tips och råd. Är ju inte så lätt att planera en förlossning bara så här. Oj.. nu blev det verkligen text i mängder men inte så mycket information. Sak samma. Lite läsvärt var det nog allt. Men innan jag avslutar så måste jag ändå informera er om att det endast är 28 dagar kvar till beräknad förlossning. Nu är det nedräkning vill jag lova. I morgon kommer jag att kliva in i graviditetsvecka 37.